Om den ortodoxa vigseln
Vigseln följer den ortodoxa kristna traditionen. För många av er kan detta vara första gången ni upplever en ortodox vigsel, så här kommer lite bakgrund om vad som väntar – och om kyrkan där allt äger rum.
Vad kan man förvänta sig?
Trolovning och ringar
Vigseln inleds med trolovningen, då prästen välsignar och sätter på brudparets ringar.
Kröning
Brudparet krönas med kronor som symboliserar dem som kung och drottning i sitt eget hem.
Den gemensamma bägaren
Brudparet dricker vin ur samma bägare tre gånger, en symbol för att de nu delar allt i livet – både glädje och motgångar.
Jesajas dans
Prästen leder brudparet i en högtidlig vandring runt läspulpeten tre varv. Det är traditionellt sett brudparets första gemensamma steg som gifta.
Bra att veta som gäst
- •I ortodoxa gudstjänster står man ofta upp under stora delar av ceremonin. Stå gärna tillsammans med övriga gäster, men sätt er om ni behöver – det är helt valfritt.
- •Ni behöver inte kunna ritualerna i förväg – det viktigaste är att ni är där och firar med oss.
- •Eventuella tal, uppträdanden och andra aktiviteter sker på festen efteråt i den andra lokalen, där det finns både projektor och piano.
Om kyrkan
Kyrkan heter Kristi Förklarings Ortodoxa Församling och grundades år 1617 – vilket gör den till den äldsta ryska kyrkan utanför Ryssland i hela världen. Församlingen är också Sveriges första icke-lutherska församling efter reformationen. Idag tillhör den Bulgariska patriarkatet, och gudstjänster hålls både på ryska och svenska.
Församlingens första hemvist låg i det som kallas Ryssgården, i närheten av dagens Slussen i Stockholm.
Efter en omtumlande tid med byte av lokal invigdes kyrkans nuvarande byggnad på Birger Jarlsgatan 98 påsken 1907, den 27 april. Stadsdelen där kyrkan ligger bebyggdes först vid sekelskiftet och låg så avlägset från centrum att stockholmarna kallade den för Sibirien.
En av det ryska Stockholms mest betydelsefulla händelser blev bröllopet mellan prins Wilhelm och storfurstinnan Maria Pavlovna. Hon hade själv planer på en storslagen kyrkobyggnad, men på grund av oroliga tider kunde detta aldrig förverkligas – istället blev kyrkan en huskyrka, en kyrkotyp som var vanlig i Sankt Petersburg före revolutionen men som idag är sällsynt.
Kyrkan har genom åren restaurerats för att så långt som möjligt återfå sitt utseende från invigningen 1907, bland annat har väggarnas marmorering återställts av Riksantikvarieämbetet, med bidrag från Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf och statliga medel. År 1999 förklarades kyrkan som byggnadsminne – som ett unikt exempel på en rysk huskyrka i Sverige – vilket innebär att den varken får rivas eller förändras, utan ska bevaras för framtiden.
